tyst.

Jag var tvungen att gå hem från skolan idag för jag fick panikångest. Gömde mig inne på en toalett en stund för att samla mig en aning innan jag bestämde mig för att jag inte klarade att vara kvar.
Min behandlare tycker att jag ska försöka undvika allt som har med viktnedgång att göra eftersom det triggar mig så hemskt mycket.
Men jag kan inte fly från det. Det är överallt. Bantningsprogram på tv, artiklar i tidningarna, folk som pratar om det i skolan och alla jävla statusuppdateringar på facebook. Min feed är full av folks nyårslöften. De berättar stolt om hur mycket de gått ner, hur duktiga de är som tränar och hur de undviker onyttig mat. Och här sitter jag.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Önskar att alla bara kunde hålla käften. Jag vill faktiskt inte höra på det. Ändå  blir jag överöst med det hela tiden och jag inser hur lätt det skulle vara att falla tillbaka. Falla hela vägen tillbaka denna gången och fastna där.